Att vara bunden av klockan.

Man är ganska beroende av tider
och att följa dem och det är ju
klart när man är på jobb.
Väckning av klockan på morgonen
och morgonrutinerna dom får ta sin
tid.
Sen till jobbet och där håller man
tiden med kaffe- och matpauserna,
och arbetet också förståss ;),
och sen hem via butiken.
Väl hemma har man vissa tv-program
man vill följa med osv.
Så när det blir veckoslut så är det så
S K Ö N T att inte behöva passa några
tider.
Allt får ta sin tid eller så gör man ingenting
utan bara är.

Och då när man skulle få sova utan någon väckning
så då vaknar man i god tid, som igår morse.
Klockan var bara halv 8 när jag steg upp,
stängde dörren till sovrummet så att min man
skulle få sova.
Kaffebryggarn på, tände brasan i köksspisen för det
var minus grader ute så de märkte man även inne,
och sen tände jag några ljus.

Morgonkaffet och några av mina nya tidningar
njöt jag sen med en timme.
Sen tyckte vi med Ben att herrn i huset också
kunde stiga upp.
Då hade köket fått skön värme från köksspisen
så han kunde komma till kaffebordet och njuta
i sin tur.
Söndagsmornarna är bäst!

Sköt om er!
Kram, Monica